Grattis! Hur kändes det när du fick samtalet?
— Tack! Det kändes fantastiskt kul! Men jag blev ganska paff. Man skickar ju in till sådana här tävlingar lite då och då men man vinner ju aldrig så jag hade helt glömt bort det. Och jag hade ingen koll på presentkortet, vilken bonus!
Hur var Asta som fotomodell?
— Jätteduktig. Jag var faktiskt lite nervös för hur det skulle gå. Mest för att jag också skulle vara med på några bilder. Men Asta skötte sig toppen och var jätteduktig på att ta regi och sitta stilla när hon skulle. Och det var ju verkligen kul att vi lyckades vinna just när det var en fotografering i potten!
Hur träffades du och Asta?
— Jag hämtade henne hos uppfödaren vid 8-veckorsstrecket för drygt två år sedan. Asta är faktiskt min allra första hund. Jag har alltid älskat djur och har hållit på med hästar i hela mitt liv, men det har aldrig riktigt passat att skaffa hund så nu var det verkligen dags. Jag visste att jag ville ha en aktiv hund som kunde vara med i stallet och ute i naturen.
Juryn föll för hennes ögon och den vackra teckningen. Var det något du tänkte på?
— Ja, redan innan jag såg valpannonsen visste jag att jag helst skulle vilja ha en trefärgad hund och gärna med något blått inslag i ögonen. Men det var Astas personlighet jag föll för. Hon och en av hennes bröder har liknande teckning men Asta var den i kullen som tveklöst var mest kavat och kom fram och ville leka.
Hurdan är hon?
— Hon är en social, energisk och bestämd dam som är extremt tydlig med när hon har tråkigt. Hon älskar att leka och sedan vi började med agility i höstas har hon mognat och vi har verkligen fått ett fint band. Vi testade först att valla, men hon var mer intresserad av de andra hundarna än av fåren, säger Terese med ett skratt och fortsätter:
— Vi älskar båda att tävla men hon är en riktig vinnarskalle och när vi tränar agility är det inte tal om några leksaker eller godis, för henne är det själva hindren som är motivationen.