Marie och Flora upptäcker skogens guld

Marie Öqvist och hennes hund Flora, en snart fyraårig flatcoated retriever, har gått flera olika prova på-kurser eftersom familjen inte haft hund innan. Efter att ha testat bland annat nosework och viltspår föll Marie för kantarellsök.

– Stimulans är målet eftersom vi vill ha en aktiv familjehund. Leta kantareller är tacksamt eftersom det går att göra oavsett vilken hundras du har och var i Sverige du än bor. Flora är en arbetsvillig ras som gillar att göra saker rätt. För oss passar detta perfekt, säger Marie som själv bor i en by utanför Piteå – alldeles intill en perfekt kantarellskog.

Plantera ut kantareller

För Marie och Flora startade det hela med en kantarellsökskurs, där första steget var att lära Flora känna igen doften av kantarell. I början köpte hon kantareller och gömde dem i högt gräs, lingonris eller i en hopknuten handduk. Sedan kopplades ett sökord till doften, Marie använder “sök kantarell” så att Flora ska veta vad hon ska leta. I fortsatt träning är det bra att gömma kantareller i olika miljöer på gården för att träna hunden att hitta doften. Efter det är det dags att träna hunden att markera.
– Vi valde sitt som markering, så när Flora nosar upp en kantarell sätter hon sig för att visa att det finns något här. Det går också att välja andra sätt att markera, exempelvis skäll eller stå. Något som är minst lika viktigt vid kantarellsök är att man lär sig var kantareller växer.

– Innan jag började med kantarellsök hade jag aldrig sett en kantarell i skogen. När jag väl hittade första gången så var det på ett ställe där jag gått nästan varje dag i flera års tid. Då testade jag backa och se om Flora skulle markera och det gjorde hon. Det var en härlig känsla, beskriver Marie.

En dedikerad spårlina

Vanligtvis använder Marie sele och spårlina när hon ger sig ut på kantarelljakt. Marie tipsar om att skaffa en speciell spårlina som används enbart vid kantarellsök, så att hunden direkt förstår vad ni ska göra när ni går ut i skogen.
– Det är särskilt bra om man jobbar med flera olika aktiviteter samtidigt. Vi håller bara på med kantarellsök just nu men om man också tränar exempelvis nosework eller viltspår så gäller det att visa för hunden vilken aktivitet som står på agendan. En fördel med att ha hunden i lina, jämfört med lös i skogen, är att det går att begränsa hundens sökutrymme. Målet är att hunden ska arbeta metodiskt i ett begränsat område på cirka fem gånger fem meter.
– Det bästa är att släppa fram hunden, låta den jobba och att själv följa med. Hittar hunden något ska den visa det genom den markering man tränat in den på och då är det viktigt att belöna på en gång.

”Det smakar extra gott”

Marie slår ett slag för att gå en kurs tillsammans med sin hund – oavsett om det handlar om kantarellsök eller något helt annat.
– Vi har gått många prova på-kurser som brukar vara på kvällar eller helger. Det är ett sätt att hitta vad vi tillsammans tycker är kul samtidigt som det är så inspirerande att ta del av andras kunskap. Teori är också nyttig träning. Det går aldrig att bli helt fullärd, det finns något nytt att lära sig hela tiden. Dessutom finns mycket inspiration att hitta på till exempel Youtube, säger Marie. Marie och Flora började träna när Flora var två år gammal, men det är aldrig för sent eller för tidigt att sätta igång. Att Marie och Floras gemensamma intresse då och då genererar i mat på bordet är dessutom en bonus.
– Vi har fått ihop tillräckligt för att göra både kantarelltoast och pastasås, och det smakar förstås lite extra gott när vi vet att det är Flora som gjort jobbet, säger Marie.