2013 fick jag hem min Tara från Irlands gator. Hon är en hund som älskar närhet på ett nästan overkligt plan och vill ha fysisk kontakt precis hela tiden. När hon sover, på promenaden, när hon gosar, bara står bredvid en och när hon vilar i soffan. Hon skulle nog gärna äta liggandes i min famn om hon fick, och hon hade förmodligen kunnat revolutionera vårdhundsbranschen med sina outtömliga reserver av kärlek.
Samtidigt hade mamma nu både tiden att vara nära och ett behov av någon som var just det. Skulle hon glömma att stänga altandörren en eftermiddag skulle det inte göra någonting, Tara vill ju ändå bara vara nära och går ingenstans. Och när det regnar så delar de åsikten att man lika gärna kan gå ut lite senare istället. De var helt enkelt en perfekt matchning för varandra, och hur ont det än gjorde och gör i mig att skiljas från min Tara så vet jag att det var rätt beslut. Hon är 16 kilo kärlek och precis det mamma behöver.
I det här numret av ZooMetro fokuserar vi på relationer. På många sätt är det grunden till allt – i en trygg relation mår vi bra, vi vågar och kan lära oss nytt och vi utvecklas. Jag tycker att hundinstruktören Lilly Norfeldt sammanfattar det bra på sidan 13 –”ofta är det de kravlösa stunderna som ger allra mest”. Och hur mycket man än vrider och vänder på det är det något unikt med relationen mellan hund och matte eller husse. De litar blint på dig, följer dig vart du än går och är alltid där med sin kärlek.
För ett tag sedan satt jag kvar i bilen när vi lämnade lite saker hos mamma, för att inte behöva återförenas och sedan snabbt skiljas från Tara igen. Dörren råkade stå på glänt, som den gör ibland, och plötsligt hörde jag hur det gnällde och gnydde runt bilen. Tara är inte en hund som gnäller, och hon är inte en hund som springer ut bara för att dörren är öppen heller. Hon gjorde det för att hon kände att jag var där, och för att hon – precis som jag – aldrig kommer att glömma vår starka relation.
Maria Lundberg, vd på TRIXIE Sverige och chefredaktör för ZooMetro